Man får se det positiva!

Nu har Sune vilat (skrittats) i två veckor och det blir nog kanske en vecka till (med skritt). Just p.g.a sånt här (skador), brukar jag inte planera in någon längre vila för Sune. Man vet aldrig när det händer ngt eller att de behöver vila av ngn annan anledning.
 
Sune får så klart ngn/ några dagar vila ändå i bland, om han tävlat och tränat mycket. Men med inplanerade längre viloperioder, hade det kunnat bli väääldigt lång vila för honom nu.
 
Nu försöker jag ändå se det positiva i denna ofrivilliga vila. OM han hade ngn "känning" eller var lite sliten på ngt vis, så har han förhoppningsvis repat sig från detta nu. Jag tror inte att han tappar så mkt på två- tre veckor, han har ju ändå skrittats lite och gått ute i hagen.
 
Min förhoppning är att han snart är ohalt och då kan jag röra lite mer på honom, för att succesivt öka på.
 
Det var sååå skönt att det inte var ngt allvarligt, även om jag kanske inte riktigt trodde det heller. MEN...man kan ju inte låta bli att fundera på om det skulle vara ngt annat. Usch, det vore fruktansvärt....då skulle jag nog bryta ihop! Vi har haft Sune sedan han var två år, nu är han 14. Det blir 12 år! 
 
Tyvärr blir det ingen Peter träning den 30/4 och ingen tävling den 15/5. Det blir för snabbt på. Vi riktar in oss på att tävla i slutet av maj i stället! Då hinner vi träna ordentligt tills dess.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0