Ett år av sorg och saknad

Idag är det på dagen 1 år sedan min älskade mamma somnade in. Det gör fortfarande ont och saknaden är enorm. Jag visste inte att man kan sakna ngn så....

Jag minns sista månaden som om det vore igår. Den där jävla sjukdomen gör mig arg, ledsen, förbannad...det är så orättvist. Ibland vill jag skrika, ibland bara vara ledsen. Varför just min mamma. Min pigga, glada, älskade mamma! 

Nu har jag/ vi tagit oss igenom "det första året", men fortfarande kan det, när som helst komma över mig. Det känns som ett slag i magen, en klump i halsen och jag vill bara gråta. Jag vill att mamma ska vara här, nu! 

Det är så mkt jag skulle vilja berätta för henne, så mkt som jag önskar att hon fick vara med på. Även om jag pratar med henne nu också och tror att hon finns med mig, så vill jag ju ha henne här och nu.

Senare idag ska jag åka och tända ljus i minneslunden.

Så ledsen för din skull :(

Förstår att saknade är jobbig men tänk vilken fin sista dag hon fick, Mirres dubbelseger på Tanne! Hon måste ha somnat in som världens stoltaste mormor och mor över er två, ni är så fantastiska personer och hästmänniskor, både jag och mamma tycker om er så! <3