Mor- dotter syndromet

Säkert är ni många som känner igen er, när det gäller mamman som ska hjälpa sin dotter i ridningen?! Jag själv kommer ihåg hur det var när min mamma skulle försöka hjälpa mig. Det gick inte så bra alla gånger.

Nu är jag där själv när jag ska försöka hjälpa Miranda. Det är många gånger vi varit rejält ovänner ute på ridbanan. Det  är verkligen inte lätt. 

Jag tror att jag och Mirre är ganska lika varandra i ridningen. Vi vill att allt ska vara perfekt på en gång. Även om jag de sista åren lärt mig att allt tar tid,  men man måste vara noggrann och konsekvent i sin ridning. 

När det är något som inte fungerar för Mirre, kan hon ibland tycka att hon är dålig på att rida. När det i själva verket är precis tvärtom! Jag försöker förklara för henne, att bara för allt inte känns perfekt jämnt, så betyder inte det att man är en sämre ryttare. Ibland blir hon så frustrerad när hon inte får till saker att hon blir arg på sig själv, som i sin tur gör att ridningen inte alls funkar. Någon som känner igen sig? Detta gäller nog många ryttare!

Jag försöker att vara lugn och förklara för Miranda hur jag menar, men i bland är jag inte så bra på att förklara heller :) Miranda å andra sidan, har ibland svårt att ta mina instruktioner, fast det kan vara samma saker som Peter säger. Det slutar med att vi båda tappar tålamodet och så är vi igång.

Jag tycker ändå att det har blivit bättre. Vi får båda jobba med oss själva och vi försöker att hitta lösningar, som gör att det ska fungera. Vi blir ju alltid sams igen, efter ett tag.

Kommentarer
Postat av: Lina

Jag tror att alla som är mor och dotter i hästvärlden har gått igenom det där. Även fast mamma inte har varit min "tränare" så har vi haft precis samma ihoprykningar. Vi kunde diskutera allt möjligt från stallkläder till ridning och det var samma sak där, även fast hon sa samma sak som mina tränare då så lyssnade jag inte. Men vi hittade en medelväg där vi kunde samsas och när jag sedan växte upp så behöver vi inte ens säga något till varandra för att veta vad den andra tänker om hästarna. Så det va lite jobbigt där ibland när jag va 13-17 år typ. Haha

2014-01-30 @ 08:14:06
URL: http://linawikberg.blogg.se
Postat av: Marianne

Ja , det känner jag alltför väl igen ! Kan det vara ärftligt ?

2014-01-30 @ 11:06:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0