Dante är inte " färdig" ännu för att kunna tas hem. Han kan vara bra i flera dagar och så helt plötsligt får han för sig att dra iväg. Han blir då ibland som en betongklump och kan vara svår att få stopp på. Kan tillägga att Jan har jobbat väldigt mycket med att kunna " dra stopp" på honom i en tygel och från början gick det överhuvudtaget inte att böja huvudet åt sidorna. Det går ju nu, men i bland blir han helt stum. Jan klarar förstås att dra stopp, som är karl men frågan är om Mirre och jag klarar det. Vi vill hur som helst inte ha hem en ponny som gör på det här viset. Det är ju farligt också och det får inte hända något! Jag är medveten om att unghästar kan göra "glädjesprång" och de kan bli rädda för saker osv. Jag har ju ändå ridit in flera, men aldrig har någon varit så här tidigare. Det här är något helt annat och det är inte O.K. Som han är nu är han inte en bra tävlings- /ungdomsponny anser jag. 

Dante är en otroligt dominant ponny med kaxig attityd. Vi visste från början att man måste visa sitt ledarskap från marken och det gjorde vi. Det fungerade också bra. Han hade redan hos uppfödaren visat lite av sin attityd. Nu är han  (för det mesta) väldigt cool i hanteringen och även lastningen och duschning fungerar ju bra. 

Beteendet han visar nu, att dra iväg och kasta av, det har han haft i sig hela tiden. Det kommer fram när han inte vill, när han blir rädd eller bara har en dålig dag. Egentligen har det inget med att han blev rädd för kon att göra. Det hade kommit fram förr eller senare ändå. Han var inte alls mycket riden när vi köpte honom och inga speciella krav hade ställts, så jag tror att han hade inte visat dessa sidor tidigare, förutom i hanteringen när han var ung och att lastningen inte gick så bra. 

Nu låter jag väldigt negativ. Det har ju gått massor framåt också. Det gick ju inte alls att sitta upp på honom från början och nu har vi ju ridit honom både jag och Mirre, men han är fortfarande för oberäknelig. 

Vi har verkligen gjort allt för den här ponnyn tycker jag. Han har varit hos två veterinärer, varav en gång i Uppsala. Vi har även haft en equieterapeut på honom. Det är inget fel på honom! Han är behandlad en gång för inflammation i hasen, som troligtvis uppkom i samband med olyckan. Vid återbesöket var han helt återställd. Detta var efter de första två veckorna hos Jan. 

Vi har nu haft honom i snart tre månader där uppe ( vi trodde en från början) och vi ger honom till efter nyår, sen får vi nog fundera hur vi ska göra. Jan har gjort ett otroligt jobb med honom och han är fantastiskt duktig. Ingen annan hade kommit så här långt med Dante! Jan har många års erfarenhet av den här typen av hästträning. Han är dessutom i absoluta eliten i reining i Sverige. Jan får nu göra ett sista försök att ta ner Dante på jorden, så får vi se sen....det känns så jäkla tråkigt.... men vi hoppas!