Jag började att tömköra honom och han var som vanligt, alltså lugn och fin. Jobbade även lite från backen och beslutade mig sedan för att prova hänga på honom. Så fort jag hängde lite fick han panik igen och började springa runt! 

Vi funderade och diskuterade vad det kunde vara, men beslutade oss för att prova hoppsadeln igen. Vips var Dante sitt vanliga jag igen. Både jag och Mirre hängde på honom och han var lugn. 

När jag red honom sist, hade jag dressyrsadeln, men ingen padd under. När Mirre red igår, hade jag lagt en padd under, för att sadeln skulle ligga bättre....Antagligen blev sadeln för trång och klämde och gjorde ont på honom. Då förstår man också paniken han fick och att han ville ha av Mirre. 

Nu fortsätter vi med hoppsadeln och vi kommer även att backa lite. Mirre behöver få förtroende för honom igen och även Dante för oss, så att han förstår att det inte gör ont. Jag kommer att fortsätta tömköra honom och så börjar vi med att hänga på honom och sen sitta upp riktigt. 

Tänk ändå, vad så lite kan göra så mycket! Dante försökte ju bara tala om för oss vad som var fel. Jag var ändå övertygad om att det var något som störde honom, för så där beter sig inte en häst utan anledning. Skönt att få en förklaring ändå!